Italian Rococo Era Painter, 1697-1768 Italian painter, etcher and draughtsman. He was the most distinguished Italian view painter of the 18th century. Apart from ten years spent in England he lived in Venice, and his fame rests above all on his views (vedute) of that city; some of these are purely topographical, others include festivals or ceremonial events. He also painted imaginary views (capriccios), although the demarcation between the real and the invented is never quite clearcut: his imaginary views often include realistically depicted elements, though in unexpected surroundings, and in a sense even his Venetian vedute are imaginary. He never merely re-created reality. He was highly successful with the English, helped in this by the British connoisseur JOSEPH SMITH, whose own large collection of Canaletto works was sold to King George III in 1762. The British Royal Collection has the largest group of his paintings and drawings.  Related Paintings of Canaletto :. | View of London: The Thames from Somerset House towards Westminster (mk25) | Il Canal Grande da campo S Vio (mk21) | View of the Grand Canal fg | Rio dei Mendicanti | Campo San Vitale and Santa Maria (mk08) |
Related Artists:
Vladimir Makovsky
(Russian: 26 January (greg.: 7 February) 1846, Moscow - 21 February 1920, Petrograd) was a Russian painter, art collector, and teacher. Portrait by Vladimir Makovsky of Empress Maria Fyodorovna. Gatchina Palace, 1885Makovsky was the son of collector, Yegor Ivanovich Makovsky, who was one of the founders of the Moscow Art School. Vladimir had two brothers, Nikolai Makovsky and Konstantin Makovsky, and one sister, Alexandra Makovsky, all of whom were famous painters. Vladimir studied at the Moscow School of Painting, Sculpture, and Architecture. He finished his studies in 1869 and the following year became one of the founding members of the Association of Travelling Art Exhibitions, where his many years of prolific work brought him to a leading position Makovsky's work was defined by a perpetual humor as well as blatant irony and scorn. During the seventies his paintings dealt primarily with small-town folk. His pictures, "The Grape-juice Seller" (1879), "Fruit-Preserving" (1876) and "The Congratulator" (1878) depict various scenes where the mood is finely conceived and almost laughter-inducing. Other works of his, such as "The Benefactor" (1874) and "The Convict" (1878) are profoundly socially-conscious. In them, Makovsky either criticizes the false sympathy of the aristocracy towards the poor, or draws attention to the oppression and persecution by the tsarist gendarmerie. In 1878, he became an academician. In the eighties, during the time of Russian "democratic" painting, Makovsky produced some of his most valued works. In 1882, he was made professor at the Moscow Art School after the death of Vasili Perov. Some of Makovsky's greatest works of this period include "In the Ante-room of the Court of Conciliation" (1880), "The Released Prisoner" (1882), and "The Collapse of the Bank" (1881). From the end of the 1880s, Makovsky began to produce more gloomy works. Quintessential works of this period include "You Shall Not Go" (1892), and "On the Boulevard" (1888). In 1894, Makovsky became Rector of the Preparatory school of the Academy of Art. After the First Russian Revolution, he painted "January 9, 1905, on Vasilyev Island" in which he depicts the armed police firing at defenseless people. In another painting "The Sacrifices on the Khodyn Field" in which a thousand people lost their lives during the coronation ceremony in 1896 of Nicholas II, he again stood uncompromisingly on the side of the oppressed people. After the 1917 October Revolution, Makovsky helped carry over the realist traditions to the early stages of Socialist Realism.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
James Duncan
painted Portrait of Mere Marguerite d'Youville in 1825-1881